Ljumma är de händer
som möter upp mot
mitt huvud

Men alltjämt tvekar jag...

Vems är de...
...både lockande och skrämmande...

Finns enkelt svar?

”Närmare
för varje stund
i ensamhet...”
är ett som fångar
med uppmaning

Men de där händerna
är alls inte självklara!

En jungfrus?
Eller kanske en ängels?

(Nja, nog är de lite väl grovhuggna för det...)

Eller att de
skulle va så röda av blod?

Eller som
att smärtsamt dras ut
och födas igen...?

(Allt detta
och mycket mer
i frågeställarens misstrogna parad...)

Men av ljumma händer
som smeker
föds jag av Ande
dag för dag...

...dragen in i aula pudoris
som jag svarslöst
inte står emot...