Det verkar så omöjligt
Att ens själ kan knäckas
av slag och hårda ord
men år efter år av dessa slag
Knäcks själen bit efter bit
När du slog och min själ skrek
Det gör ont, jag klarar det inte
Varför kunde du inte förstå
Varför lät du bli att bry dig
Att min själ likt en segelmast
Knäcktes och flöt iväg, havererad
Och nu flytit iland fast ändå knäckt
Där spillror tyngs ner av sorg och smärta
Där jag klamrar mig fast och lyfter mig upp
med minnen som biter kallt mot själen
Jag kommer resa mig upp igen
Och har gjort så många gånger
Men varför kan du inte förstå
Vad du faktiskt har gjort