Det är mörkt och kusligt ute
Tyst och kall vårnatt
Jag kan inte se ut, alla fönster är fördragna
Allt är stilla, inte ett ljud hörs
Bara det svaga surret från lysrören uppe i taket
Det är kallt och jag fryser
Jag skulle vilja ha en filt att svepa om mig, men det finns ingen
Jag är stel i hela kroppen och det värker mest överallt
Mina ögon är rödsprängda och mitt ansikte likblekt
Plötsligt hörs ett ljud och jag stelnar till
En misstanke om att jag inte längre är ensam

Vargtimmen

Jag vänder på huvudet och ser på klockan uppe på väggen
Två minuter över fyra
Borde jag kanske börja göra i ordning medicinerna inför morgonronden? Dricka lite kaffe, för att hållas vaken?
Om tre timmar är klockan sju, och då går jag av mitt pass och får äntligen gå hem för att sova

Vargtimmen känns oändlig