'
Den lille mannen var stor
På sitt sätt
Många märkte det och en av dom
Var en ”ung man som bar hans böcker”
Gick 2 meter bakom och bar Bibeln
Ty den lille mannen var en ledare inom
Kristenheten…

Och den unge mannen växte upp
Men var alltid den som gick och bar
Han bar nästan tills hans ”idol” dog
Och den lille mannen levde så länge
Så han hann, skriva sina egna memoarer
Och rörelsens historia
Och ”ingen skugga föll” på honom
Allra minst, från bokbäraren

Och bokbärarens son
Lyckades få äkta sin och sin fars idols
Barnbarn… så lyckan var gjord
Nu var bokbäraren inne i släkten
Dit han alltid längtat….
Men även om det var hiarki
Så blev det inte monarki
I rörelsen….

Men bokbärarens son tycker ändå
Att han i alla fall ”är lite förmer”
Har ”lite mer kunskap” än andra
Och ”vet lite bättre” än alla andra
För vaddå, hans far bar ju ledarens böcker
Och hans fru är kommen ur hans släkt…
Så han ”kan ju tycka” att det är så

Det tråkiga för bokbärarsonen är att ingen annan
Verkar vilja se, eller förstå
Eller ens vill reflektera över
Vad denne kände bokbärares-son
Skulle ha för extra kvalifikationer…