Vi går i skogen en kväll
det doftar så nytt och gott
vi tillbaka vårt hem har fått!

För ett tag sen var här snö och is
överallt och kallt och att dra rullstol
där gick inte alls, nu går det galant
och lätt i solens sken och jag känner att
den värmer så skönt på mina bara vita ben...

Att bara kunna kliva in i detta rum sätta
sig ner, som om det vore vårt, det är ju guld
och att vara utan det hade varit så svårt.

Och nu på våren kan man nästan se hur det
växer och grönskar man känner doften av allt
det nya och skulle sig själv vilja förnya...

Men det blir att man får gå här i sitt gamla jag
och vara glad att man under skorna ännu har drag
och i livet ett gott tag, för man man kan ju knata runt
i skogen och se sig omkring och njuta dessutom gratis
av underbara ting en ny knopp, som sticker opp någon
blomma, som har slagit ut, så rasande grann så det
känns minsann, som om man inte sett en sån förut...

Och kaffekorg hade vi med och kaffe smakar alltid allra
bäst ute. Det är, som om solen och lyckan bara droppar
ner i koppen. Så man måste ju bara säga om naturen
att det är en lycka för både själen och kroppen att
den alltid finns där när man behöver sitt extra bo
för hur sjutton skulle man annars klara sig då
och hur skulle man då få till någon ro...