Hon tittar upp fortfarande
Askan från hennes hud
flyger fortfarande i vinden
Det var en sekund som hon inte mindes
Ett vitt sken som belyste allt
Hon minns hon var i parken
med sina föräldrar och sin bror
När allting försvann
En sekund av ingenting
Då allting förkolnades
sveptes bort av tryckvågen
Allt förutom hennes själ
Hon tittar fortfarande upp
Hennes föräldrar och bror är borta
Hon ryker om kroppen
En hetta som är olidlig
Hon vet att något är fel
men kan inte förstå det
Spöket som hon är nu
Vänder sig mot vinden
Och försvinner en än gång
Flickan från Hiroshima