Den värme som oss gives

den lär oss livets mening

den lär att inte äga

men ändå alltid ha

Att ha det vackra inom

ta fram det vid behov

det bjuder dagen blomstra

och ger oss glans i sol

Det sköna livet givit

vill lämnas till vårt hjärta

där byggs det upp en styrka

som stannar till vår död

När sorgens stunder vilar

i bröstet längst där inne

tar vi bitar av vår styrka

och formar den till stöd

Att stå på jorden stadigt

så självet kan få lära

och dana sina styrkor

och jämna berg och dal 

(c) tk.