Det var skugga där hon satt
Amaterasu
på månens bortre kant
världens storm av röster
som dova reflektioner
ebbande mot hennes hjälm
Länge satt hon still
med huvudet mot havet
av stjärnor och galaxer
Och betraktade
Först när solen majestätiskt
skymtades bortom skuggan
Förflyttade hon sig med lätta steg
och korsade horisonten
Mot Solen hennes boning