livssorgen
den kommer med åren
sänker sig obönhörlig och dov
som en fortskridande förmörkelse
egentligen ingen riktig sorg mera en
ledsenhet
en saknad
ett ruvande vemod

allt är borta
vad gjorde jag av det
av alla åren som rann mellan mina fingrar
som sand i en barnslig lek
min lätta flickkropp
mina tonår
första förälskelsen
kärlekens tid och mognaden
fruktbarheten

allt allt är borta och rösterna tystnar
en efter en
hörs bara i minnet som eko
dör bort
fast jag ville så gärna en enda gång
svara dem
tala om att jag är här

vart ska jag gå med en sorg
som inte är riktig sorg
mera ett skeende
vart går gräset när det vissnar
vart går skogen om hösten
vem kan förstå
som inte gått där själv