Vaknar en tisdag morgon och gnuggar gruset ur ögonen
du är borta ur mitt liv och det gör ont
men jag klarar mig efter att ha gråtit litervis med tårar
gråten lämnade mig i förvissning om att jag överlever det här med
Men visst svider det när man har lämnat ut sig
och sedan blir avvisad för att man tar sig själv på stort allvar.

Ja jag tar mig på stort allvar, om inte jag gör det vem ska då göra det?
Jag tror inte på att skämta bort mitt liv
Tror inte på att bagatellisera mig själv
jag är alldeles för värdefull för mig själv

Jag tror på att tårar kan mildra smärtan och att ilska är en styrka
Du väljer att hoppa över. okey gör det då.
Det är ditt val, inte mitt. Vi är olika och jag klandrar dig inte för det gör ont att stanna upp och fråga sig själv vem man är.
För flera år sedan innan jag kommit till insikt så valde jag samma väg som dig

Men det höll inte och jag föll och slog mig hårt
I dag lever jag med insikten om att jag måste ta mig själv på allvar och rensa ut
det onda med ilska och tårar, för att inte stanna i bitterhet och ångest
Jag tror inte man kan göra som strutsen och köra huvudet i sanden.