Vaknar av klockan som ringer tidigt, för tidigt,
för ensamt. Utan honom.

Cyklar i gryningskyla till buss, mot främmande stad.
Den är fem minuter försenad men hon snart på väg bland främlingar i regniga april.

För dagen jobbar hon på obekant ambulansstation.
Det är lugnt, för lugnt. Händer ingenting.

Sitter av tid, i någon annans fåtölj, värmer hennes soppa och läser tidningar från dagar för längesen.

Tar samma buss hemåt, somnar mot rutan, vaknar upp i regn för att cykla hemåt.


Hejsan, hallå, jag är hemma. Inget svar.
Tom lägenhet, tomma rum, tomt kylskåp.


För att lyxa till det strör hon socker på sin middagsmat,
på sin havregrynsgröt. Ett glas mjölk, en kopp kaffe.

Hon får samtal från upptagna människor.
Tågstörningar, jobb, 10mils avstånd och ingen har tid.

Musik räddar hennes kväll.
Liggandes på golvet, önskar hon lite mer av dagen.



Önskar lite mer av födelsedag 24.