Om du ber mig förklara varför jag föll för dig
och vad det var jag såg i dig,
skulle jag inte kunna svara.

Men jag kan säga som en klok flicka en gång skrev;
Det är svårt att sätta ord på fjärilarnas vingslag i magen.
Det är svårt att beskriva pirret från magen
när din hand rör min.

Anledningen till att jag föll för dig var kanske att
när jag först träffade dig
såg du inte alls ut som jag tänkt mig.
Det var först när jag såg dig som jag förstod
att det var någon som du som jag borde ha i mitt liv.

Dina fina ögon markerades av dina svarta glasögon
och du såg så ofattbart snäll ut.
Det syntes i dina ögon att du tyckte om mig.

Du säger själv att du inte bara gillade mig,
utan älskade mig direkt,
vem vet kanske var det så för båda två.

Jag kanske föll för dig för att du bjöd hem mig en natt
fast du säger själv att du egentligen inte vågade.
Och för att när jag väl kom dit fick jag hemlagad flädersaft.
Det kanske låter löjligt men din händighet
och det faktum att du hade katt gjorde att jag började falla.
Du hade ju faktiskt blommor som levde
och ett hem du verkade bry dig om.

Jag kanske började falla
när du visade genuint intresse för vad jag sa.
För att du lagade lunch till mig
och även fast jag var några timmar sen
väntade du med att äta för du visste att jag skulle höra av mig.

Mina känslor förstärktes när du frågade
om jag ville stanna över natten
och du accepterade lugnt när jag sa att jag borde åka hem.
Och kanske föll jag lite till, kvällen efter
när jag frågade om jag fick sova över
och du svarade ja med ett genuint lyckligt leende.

Kanske föll jag för att du sa att du var rädd att släppa in någon men välkomnade mig direkt.
Kanske för att vi verkade vara i samma situation känslomässigt.


Det enda jag kan säga säkert är att jag föll för dig direkt
just för att du är Du.