Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En repris. Från 2006.


Jag vill inte vara

 

jag vill inte vara
den här tunga kroppen

jag vill vara trädskugga
eller gräs
vattenblänk i ett dike

jag vill vara en flyktig rörelse
strax invid skogsbrynet

jag vill vara innan
eller nästan
aldrig fixerad

jag vill inte vara synlig mer
i allt det som värker och trängs

ge mig min tyngdlöshets
vingflykt

alla är vuxna nu
alla är döda




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 345 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2010-04-29 00:08



Bookmark and Share

    Tea Alex
Hittade nyss den här bland mina bokmärken. Har förmodligen redan kommenterat men gör det igen. På något vis berör den här texten mig ännu mer idag än den gjorde när jag bokmärkte den, när nu det var.

Min kropp känns sådär nu. Hm.

Tack igen.
2010-11-29

  Eva Langrath VIP
En god repris och för mig alldeles ny. Tack
2010-05-02

  Mats Henricson
Härlig drömsk poesi som medger en tillfällig flykt från en grå och grym verklighet ! Bokmärker !
2010-05-01

    Tea Alex
Du fångar mig med dina ord. Texten känns väldigt äkta. Svårt att förklara känslan jag får av att läsa det här. Fick läsa om två gånger. Tack!
2010-04-29

  Berit Robin Lagerholm VIP
Fint glider denna ner och skapar en stark känsla med efterföljande vibrato
tyckte mycket om denna Måna
2010-04-29

  Larz Gustafsson VIP
Viktlöshet - i alla fall en ganska stor dos - skulle jag själv behöva.
Men människa vill jag allt vara, trots allt.
2010-04-29

  Gawain
Extremt behaglig dikt. Känslan träffar mig som ett plötsligt inverterat eko, eller nåt i den stilen. Omöjligt att beskriva, obeskrivligt som det är,,
2010-04-29
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger