ett sterinljus brinner i mörkret
på ett skrangligt bord
uppe på en gisten unken vind

på träpallen av tre ben
sitter en gammal student
med en röd ros i hjärnan

han skriver kärleksdikter
till alla världens ledare
och ber dom vänta
med att döda varandra

han tror han har hittat
en väg ut
ur rädslan

han säger han vill träffa alla
tillsammans
uppe på sin vind
för han har nåt att visa dom
som luktar gott

på divanen ligger du
spritt naken
och skrattar
åt mina fantasier

jag väter tummen och pekfingret
med mitt spott, stryper lågan,
kryper som hunden fram till dina ben
stryker med handen

min tankes ros
har redan slagit rot
med början
i dina fötter

du och jag
för världen
älskling

vi gör det

du och jag