Den kyliga vårvinden viner kallt kring öronen på den gamla kvinnan som mödosamt kämpar sig uppför kyrktrappan
Ett steg i taget, det värker i knäna
Tillslut når hon upp, och ryser för ett ögonblick till av obehag innan hon kommer sig för att öppna kyrkdörren

Alla minnen, så påtagliga här uppe på kyrktrappan
Fast hon kan ju inte minnas
Hon var ju bara ett spädbarn
När hon lämnades ensam att ligga i en låda uppe på kyrktrappan
Hennes ensamma mor hade hoppats att någon med bättre möjligheter skulle förbarma sig över henne

Övergiven
Känslan hade funnits med hela livet

Barnhusbarn, tills en ny elak mor och en vred far köpte henne på en auktion
I skolan hade de alla pikat henne; lärarna, pojkarna och flickorna
Oäkting
I hemmet hade hon haft en lägre ställning än alla de övriga sju syskonen
Hon blev en obetald piga för dem
Som fick vara tacksam över att någon hade förbarmat sig över henne
Oäktingen

När hon var tretton år gammal dog hennes elaka mor hastigt i en åkomma
Då blev hon tvingad att bli sin vreda fars älskarinna
Fast inte i sänghalmen, utan ute i ladan när far kom hem efter sina fyllefärder
Oäktingen måste fylla sin plikt, han hade ju förbarmat sig över henne och gett henne ett hem

En tidig morgon hittades far liggandes död ute i ladan
Han var alldeles blodig nertill och sönderskuren
I sitt drukna tillstånd hade han förblött

Hon ordnade husrum för sina föräldralösa syskon
De blev alla barnhusbarn

Hon ruskar olustigt på huvudet och knyter sjalen tätare kring öronen uppe på kyrktrappan
Lägger handen på kyrkdörrens handtag och drar mödosamt upp den tunga dörren
Hon rätar på ryggen och går in i kyrkan med högburet huvud
Församlingsborna vänder sig om i kyrkbänkarna, de ler försiktigt och nickar undernådigt mot henne; prostinnan

Henne gäller det att hålla sig väl med, hon har stor makt i samhället

Det sägs att hon är helt samvetslös till sinnet