Välkomna min dans så ska jag visa dig hur man lever.
En memoar från Sundsvall
du kastar dig fram mellan kvartersnamn i vår stenstad
leende staplar du fram längs dessa gator och torg
trädkronor höjer sig högt längs din vandringsväg
vårkänslor smeker sig fram under din sommarklänning
rådjursögon som säger mer än vad min penna kan framkalla
blir generad inför mig själv när stora sanningen översvämmar
; du är den sista rosen i Sundsvall
*
ramlar fram längs ljummen sommaröl på uteterrasen i solsken
när du fnittrar och ler mot mig vankas det mjuka kärlekssånger
plockar fram det bästa jag har att erbjuda och välkomnar dig
de små lätta molnen som ovan passerar den blå bakgrunden
kallar lekfullt på mig och flickan med skulderblad som rosenblad
; du är den första rosen i Sundsvall
*
under sprängande högtalare möter vi varandras kroppsvärme
lek en dans med mig så ska du få se att jag öppnar upp mig
en dj scratchar sommarsånger från sin grönskande pedestal
havsvindarna får ditt hår att fly bort för att blotta en tår
jag bjöd på en kopp kaffe för att försöka lindra din bakfylla
cigaretten jag rökte formade konstverk i vårt mellanrum
stigande rökdimma som försiktigt upplöstes i meddelanden
; jag vill plocka dig