Bryggan var väl 15 meter lång. En dryg meter bred och lika hög. Längst ut på nocken satt en helt vanlig badstege. De enskilda stegen låg rakt över varandra i en vertikal linje. Ledstängerna var också helt vertikala galvade stålrör. Det var en vacker högsommardag.

Vi hade dragit upp vår kanot på stranden ca 10 m bredvid bryggan och gjorde just ingenting. Småpratade och funderade på om äpplet eller kaffet med dopp skulle sitta bäst. Eller om man skulle hoppa i från bryggan.

Plötsligt bryts friden av en pojke som springer rakt ut, förbi stegens ledstänger som ju sticker upp ca en halvmeter, och plumsar rakt ner i vattnet. Ögonblicket senare kommer en till. Han hoppar strax bredvid. De var väl 10 - 12 år. Ingen dramatik, bara lek. Tjo och tjim. Upp på stegen och bryggan. Ny sats. Plums. Nu 3 plums eftersom en hund kommer efter. Han landar lite mindre genomtänkt, och fattar nog inte att pojkarna säger till den att hålla undan. Men den var ganska liten. Foxterrierformat kanske.

Upp på bryggan igen. Fast hunden får ju simma in till stranden först. Hunden tappar tempo. Det tar tid att simma till stranden. Så den prövar stegen. Är i vägen för pojkarna som sätter en hand i ändan på jycken så den kommer upp. Nästa varv får hunden vänta i vattnet tills pojkarna är uppe. Han tittar noga på när pojkarna klättrar.

Så blev det vovvens tur.
Framtassarna på första steget. Han häver sig upp, slinter och slår hakan lite lätt i steget. Simmar runt ett varv före nästa försök. Tassarna längre in för att få grepp bakom steget. Huvudet kom i vägen. Backar, simmar runt två varv före nästa försök. Så fram till stegen igen. Får hålla undan för pojkarna som snabbt svingar sig förbi med hjälp av ledstängerna.
Så nästa försök. Simmar fram. Höger framtass på ett steg under ytan. Vänster, bakom ledstången. Snabbt upp med den andra tassen på nästa steg. Försiktigt ut åt höger med den. Stegen har normalbredd så det tar emot.
Spretade så ut med framtassarna så han med största möda fick in dem bakom vardera ledstångsröret, fingrar har han ju inte, tog ett par steg med baktassarna, tappade taget med framtassarna och föll tillbaka baklänges. Nytt försök. Körde in huvudet mellan trappstegen mellan varven för att ordna till tyngdpunkten när ena framtassen blixtsnabbt skulle förbi ett ledstångsfäste. Försiktigt nu. Jo, det gick. Ett steg till. Ytterligare ett, och till sist var hans uppe och leken i full gång med en hund och två pojkar.
Så ser jag hunden simma fram till stegen en gång till. Lyckades ta sig upp efter ett par försök. Efter några gånger simmar den in till stranden, skakar av sig och lägger sig att titta på när pojkarna leker.
Är man hund så är man. Reagerar inte varje gång som lill-husse kallar. Stor-husse hade något matnyttigt att erbjuda.
Traskar dit.
Jag älskar hundar!