Ibland kan det vara skönt att leva
i villfarelsens land,
bara njuta av lögnen som man anar är
en lögn, fast inte säkert.
Ibland är det bäst att inte leta sanningen,
inte rota i det som gör ont.
Ibland kan själva letandet,
dra med sig en massa bråte på vägen
som inte hör till.

Det är bara det att sanningen har små ben
som ibland hinner upp en och kommer alltid
vid fel tillfällen.
Men det får man ta om man valt
det att ha det så.
Kommer sanningen med osanningar...
får man bjuda den på kaffe.