~*~

Som så förordnar: detta i första början var best'mt,
Om vi äro visa, mot en sådan stark fiende
Strida, och så tveksamt vad bliva dess utfall.
Jag skrattar, när de som vid sina Spjut är djärva
Och våghals'ga, om det går dem emot, krymper och rädes [205]
Det som de vet ännu måste följa, att uthärda
Exilen, eller smäleken, eller bojor, eller plågor,
Domen av deras Erövrare: Detta är nu
Vår domedag; vilken om vi den bar och tålde,
Vår Högste Fiende med tiden mycket väl kan mildra  [210]
Sin vrede, och kanhända sålunda fjärran avlägsn'de
Ej se till att vi ej väcka anstöt, nöjd och tillfr'ds
Med det som bestraff'ts; därav dessa rasande eldar
Komma att avtaga, om hans andedräkt ej väcka deras flammor.
Vårt renare väsen besegra kommer då  [215]
Deras skadliga ångor, eller förhärdade ej dem känna,
Eller förändr'de med tid, och till platsen anpassad
I temperament och natur, skall erhålla
Familjärt den skarpa hettan, och avsaknaden av smärta;
Denna fasans ohygglighet skall bliva mild, detta mörker ljus, [220]
Förutom vad hopp den oupphörliga flykten
Av framtidens dagar må bringa, vilka utsikter, vilka förändringar
Är det värt att vänta, då vår nuvarande lott förefaller att vara
Av ödet gynnsam ehuru skadlig, av ödet skadlig men icke det värsta,
Om vi ej förskaffar oss själva ännu mer bedrövelse.  [225]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 07/05/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3344