Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

20 år och tusen sorger

20 år och tusen sorger
var det enda som var
skiljde dem åt

hade de bara
lyckats riva murarna
som de andra
satt upp
så hade de kanske
suttit här idag

skillnaden tycktes
hårfin i deras ögon
men de andras
fördömande sätt
gjorde att muren
växte sig allt högre

hög som ett berg
var även han ibland
allt för att glömma
sorgerna och sin
starka längtan
till henne

själv grät hon
ut sin äkta sorg
utan droger men
förtvinande smärta

att älska en man
som han
var inget val
hon gjorde
hon var totalt
chanslös när
hennes hjärta
drog henne mot
hans håll

han såg en ängel
i henne
och undrade hur
hon av alla
människor kunde
välja just honom

han frågade henne
tusen gånger
men fick inget annat
än leenden och
kärlek tillbaka

hon visste ju
helt enkelt inte...

bara att det
kändes bra...

han gjorde henne
lycklig
och hon gjorde
honom
lycklig....

men murarna
växte ändå
bortom deras
kontroll

något dog
den dag
deras kärlek
också
dog....




Fri vers av firefire
Läst 219 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-05-09 12:12



Bookmark and Share


  Vildkärlek
Tur att jag hittade den här dikten det var den bästa jag läst hittils på det här stället mycket igenkännande och om tillvarons alla hinder för människors förbjudna längtan som är fullt naturligt men hindrat av orättvisor och osunda regler tack
2010-05-15

  Suzy med punkterna
Riv murarna...bra tänkvärd text
2010-05-12

  KrutOla
Så är det. Död åt det avvikande, även om det är fint.
Nä, måtte fanen ta alla jävla murar.
Hit med dynamit, för h-e, här ska tändas!
2010-05-11

    Jenny C
Vilken vacker berättelse! Gillar språket och innehållet. Formen blir till små svartvita bilder som man hittat i någon skokartong och som tillsammans berättar historien och ödet.
Den mest tilltalande text jag läst på länge. Stor applåd!
2010-05-09
  > Nästa text
< Föregående

firefire
firefire