En vandring under mörkret av molnen som sköljer mina tårar med regn
Du ser mig bara le utan att se mina tårar som blandas med regnet
När du vänder din rygg till står ja kvar å väntar på din blick en sista gång
Ja förblir där stående när du tar handen i din älskade å går
Ett sista skrik dånar i mellan slummens husväggar
då skuggan tynar bort i mörkret som blev mitt hem
ingen sista sång av vad som gick fel
Bara ett rött , blött brev i min hand med suddig text
Försöker du tyda mina sista ord när allt ja ville ha var ett tecken på att ja inte va en lögn för dig
Ja blev ett tom sida i din bok som du bara läste en gång
Förstår du mig nu...
Blev de klarare när ja försvann..
Jag var inget mer än vinden som lärde dig att flyga som du aldrig tänkte på mer än en gång