Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Resan till månen

Vi såg hur himlens
moln liksom glödde
Som av en inre eld
Min son och jag i bilen
hemåt på nattlig färd.

När vi kom fram bakom
kurvan och dungen
Såg vi den största
måne vi någonsin sett

Andlöst stannade jag bilen
och tittade till på min son.
Förundrade satt vi sen bara
och insöp nattens himmel

Hur molnen sakta dansade
runtomkring månens sken
i guld, svart och sammet
En veritabel minnesskatt

Att med foto försöka föreviga
blev inte en jättesuccé men
ändå: visst har jag lagt ut den
Den ligger här \"aldles brevé\"




Fri vers av Roger VIP
Läst 566 gånger
Publicerad 2004-07-02 03:02



Bookmark and Share


    Mats Almqvist
Klart stämningsfull och skapar inre bilder.
Jag gillar sådana här dikter som berättar en liten historia. Man känner verkligen den ömsinta kontakten mellan far och son.
2004-07-03

  Boa Berg
Ja så känns det när man läser din skrift samtidigt som man har sett bilden du tog.
2004-07-02

  andrasidan
det är en mäktig känsla och ditt följsamma språk förmedlar stunden utmärkt. Bara två små invändningar: Den omvändordföljden i Andlöst jag stannade, och nödrimmet "i natt". Du har ju redan skrivit att det är natt.
2004-07-02

    Idun 1
Jag är väldigt facinerad av månen, den har så många ansikten och just din beskrivning tycker jag om. Vilken njutningsfull färd i månens sällskap. Tack vännen
2004-07-02

  Lisa
förförisk beskrivning, både av naturens skådespel och samhörigheten inne i bilen. Skall genast kolla in bilden! Bra skrivet!
2004-07-02

  Agneta Bergman Fredrikson
bRa skrivet, tjusig bild. Man kan ju tänka sig hur det måste ha sett ut i verkligheten.
2004-07-02
  > Nästa text
< Föregående

Roger
Roger VIP