föds
skriker
tystnar
växer
möter hjärtan som dansar, smyger, slår sig in i ens eget
växer
inser hur mycket man älskar och aldrig vill förlora
växer
tappar sina barndomssmaker
för man växer
ser i ögon på en spegelbild att saker händer
växer
gråter nedanför scener till hjältar
räddande
större
än himlens stjärnor vore på nära håll
växer
känner hur fingrarna kliar i behov att klättra
växer
slits ifrån hjärtan som grodde fast och förlorar dem ändå
växer
finner nya
växer
kinderna och ansiktet nästan skalpellformas i veck som dras ner mot marken,
växer
längtar efter rus
växer
tröttnar snabbt
växer
längtar efter nya
inser att händerna man ser sig själv i
de man kunde omfamna båda två
med bara en av sina
nu är större än ens egna
de växer
hittar hjärtat vid höger eller vänster lunga
man
håller kroniska kamper med tiden som slåss
och växer
det gror fantomgrenar ur öronen
som börjar belamra sig
över hela jorden i jakt på
melodier
andra smaker