Jag sitter mitt i vintergatan
med stjärnorna runtomkring mig
önskar att du sa allt det de säger i sagor.
Vad säger de i sagor?
De säger att du älskar mig förevigt,
att vi är universum,
att jag är ditt allt.

Det är för mycket begärt,
för det skulle aldrig stämma,
inte ens i detta universum
där folk dödar för vatten
och kärleken förgörs av natten.

Rosen i mitt fönster är död,
har lämnat bladen kvar
som ett tecken på att det finns något kvar,
även när allt har dött.

Med gråten i halsen sätter jag lockarna i en knut,
lägger mig under det varma täcket,
önskar att värmen kom från dig
men att jag måste klara mig själv,
så somnar jag själv.

Men jag lämnar lampan tänd,
ifall, men bara ifall,
jag inte klarar mig.