1.
Det outsägliga finns ju faktiskt där
men kan inte sägas - han vet att det är
som lövspri-ickningsundret
som klaraste luft
den som kan andas, när livet känns tufft.

2.
Han sitter på trappan i morgon så ny.
Han ser hur hans värld glidit in i en höst.
Det gnager a-av längtan
där djupt i hans bröst
och han söker tröst för det han vill fly.

3.
Men inte kan han nu fly bort från sin dag
för åldern den ger honom knappt något val
ty kroppen ä-är seg
och hörseln är skral.
"Men än kan jag se - och sjunga skall jag!"

4.
Han böjer på nacken och ser upp mot skyn,
där spovarna sträcker i flykt neråt syd.
Och han sjunger, han sjunger
om livskraft och mod.
"Här skall jag leva - se våren igen!"

5.
Han sjunger om barn, deras dans på en äng
om hustrun bland blommor - om lek i en säng
om snöstorm på vintern
och om juninatts dröm.
"Ja, här har jag älskat - och lever ju än!"