Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Funderingar

Ibland föreställer jag mig livet utan dig. Funderar på vad mina tankar skulle vara sysselsatta med om de inte vore uppfyllda av dig, av bekymmer kring dig. Tänker på storslagna projekt, på upptäcktsfärder och på det stillsamma umgänget med de egna tankarna, som egentligen bara kan uppstå när vardagen sniglar sig fram och inget egentligt händer. Att ha förlorat de tankarna, känns ibland oroväckande mycket som att ha förlorat min kärna.

Descartes, menade att vår dragning till en annan människa aldrig bottnar i dennes essens, utan snarare i personens samlade egenskaper. Han motiverade sin tanke med argumentet att en människa kan förlora alla sina älskansvärda egenskaper utan att förlora sig själv. Samtidigt, om jag känner vilsenhet över att ha förlorat mina lugna, långsamma, tankar - är det då verkligen bara tankar jag förlorat, eller en odefinierbar del av mig själv?






Prosa av Attimi
Läst 508 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-05-16 23:20



Bookmark and Share


  aol
verkligen tänkvärda ord,sista raden handlar ju om sorg
man kan inte förlora något man inte vet om,
2010-08-15

  theperna
älskar det här, särskilt som det är underbyggt med referens av filosofisk tyngd
2010-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Attimi
Attimi