Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

rörde vid

 

älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus 

jag vet du hör

vi har hungrat länge nu
alltför länge

denna natt förde de oss samman
de förde dig till mig

denna natt
du lade din arm så vackermjukt om
ditt nära var det jag alltid vetat

vi sov samman
tätt intill
hudnära

i hemfamnsömhet

vi vaknade samman

så har mitt hjärta längtat till denna stund
somna
vakna samman

samman utan avsked

tysta mötte vi vaknan
händer fingerljus
varma

flätades in i varande

så steg vi ur bädden

fönstervingar släppte in skirandan
vi bad eld till brinna
rörde vid ljusskålar
lågor skimrade

vi hälsade dagen i tacksamhetslov
tillsammans samman

 denna morgon steg vi
steg vi in i gryningsljusets skirhand

näktergalen koltrasten
omfamnade oss

gräset doftade klara droppar
den rena andningen
klarljus
klarluft

det var så lustigt
marken var samtidigt i gulblomman
lönnen hade regnat blomman
maskrosor log så vackra
strålande solregn

så vacker hälsade gryningen oss
så vackra hälsade vi gryningen

varsamömt slöt du din handvinge om min hand
vår blodströmman porlade varmglädje

älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus 

jag vet du hör

vi har hungrat länge nu
alltför länge

minns du våra steg
steg vackra i ängen

hur du slöt mig i din famn
vi dansade fjärilslätta in i dagen
du lyfte mig in i stjärnhavs gnistran
jag lyfte dig in i stjärnhavs gnistran

vi flög
flög molnvindar

med dina ögon
plockade du blomma till mig
så vacker
så skir

renaste rena klarljus

så var våra fingrar blomstrande korg
fylld med livsbjudan
vi tog emot i
svaran

vi vandrade stegbjudans stigar
sjöandning bjöd oss stilla
trädfolken i nygryning susade
susade smekan
gräset nådde oss till knän
knäskålar klangskålar
vilja

vilja i viljande
vilja

tvekan sköljdes av gryningsstrimma

i gräsets händer vandrade kronbärare
doftande ögonljus
stenar låg
utspridd vila
mumlade stilldjup
vi smekte dem
bad ljuda för
oss
stenar mumlade humlade
trummade mjukt

vi följde glädjansrytmen

älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus 

jag vet du hör

vi har hungrat länge nu
alltför länge

varsamvarligt smekte du av min klädnad
varsamvarligt smekte jag av dig din klädnad
så vacker var du
så vacker är jag

du innefattade min hand
våra händer ett oändligvackert smycke
skimrade i solgryning 

vi bad sjö om löfte till instigan
sjö öppnade kristalljus
du förde mig in i sjö
vatten
klart
rent
klarljus
omslöt vår nakenhet 
vi tvagade våra linjer rena
tänkt smuts
rann
av

vi flöt in i varandra
vackra näckrosor
seglade hjärthav

mitt hjärta svämmade över av lyckosus
tårar steg
du strålade
du lyfte finger lyfte tår
vi såg tåren bli vingar
skirvingar flyga
givansljus

dagen vandrade in
bjöd oss vidare
vi lyssnade
hörde näktergalen koltrastens sånger
följde
följde in i trädfolks bjudsalar
festmåltid väntade oss
festkläder vävda
spunna av spindelmor
föll över oss

älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus 

jag vet du hör

vi har hungrat länge nu
alltför länge

så vackra var vi
du gav mig röda bär
 jag gav dig röda bär
i bladskålar drack vi
källans klara sånger
 porlan uppfyllde
oss

vi arbetade tillsammans
i dagens famn
arbetet var fröjdansljus
hantverkans
skapargärning
i hjärtljus
tillsammansgärningslov  i fristegan
jag bar dina bördor
du bar mina
vi bar tillsammans
bördor
blev
såg fåglar lyfta vida
såg stenar öppnas i blomning

skymning lindade sakta in ängen
dagen i skirandning
vindspelen
klangspelen
ljöd
stillandning

våra ögon vandrade in i varandra
vi bad eld brinna rörde vid eldskålar tackade dagen för dess gåvoregn

länge satt vi invid elden i berättarljus lyssnande
dina ord dansade sköljde livssannhet
mina ord dansade sköljde livssannhet
vi skapade sånger tillsammans
bjöd dem vidare

du lade sjal runt mina axlar
jag sköljde ditt ansikte i kärleksljus

vår önskan var i uppfyllansljus
givande varandra i
mottagande
till

alltet fröjdades

vi fylldes av vandran
åter flätade du in mina fingrar i dina 
vi vandrade till den plats endast vi vet

du smekte mig mjukned i mossbädd
på knä inför varandra
såg vi allt upplösas
i kärleksljus

våra kläder föll av
dina fingrar väckte mina
vi rörde vid varandra
till hudskimran

förenades in i är
somnade i mossbädd
i ring av vita stjärnblommors vakan

älskade make du mitt drömda ljus
talar till
ditt ljus 

jag vet du hör

vi har hungrat länge nu
alltför länge

vaknade i undran
såg himlen
klyvas
av

blixt




Prosa (Fabel/Saga) av Lena Själsöga Keijser
Läst 195 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-05-19 16:02



Bookmark and Share


  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Så vackert.. Jag blir varm om hjärtat, och rörd ... hemfamnsömhet..
Dina nya ord, känns bekanta, inte främmande, man förstår precis, känslan känns, fast det är första gången man hör ordet ...
2010-05-19
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser