om en rubrik kunde trolla hit dig hade jag skrivit den för länge sen....
det är underligt
hur dagarna går
så snabbt men
ändå
långsamt
tiden står still
näst intill
när man väntar
hoppas och undrar..
försöker tro
att du finns där
för mig
att du väntar
fast livet kan vara
komplicerat...
du är solen
som värmer om
dagen
du är månen
jag följer var natt
jag är glad att
du finns
men det känns
ganska svårt
att inte få hålla
dig hårt....
jag skriver en sång
men utan min gitarr
kan jag inte
minnas riktigt allt
bara känslorna som
finns
som brinner inuti
lågan som tändes
av dig
du är fin
och jag önskar
att du ville
öppna dig
och säga vad du
önskar
med mig
med oss
har vi någon
chans
i denna kalla
värld
passar min hand
i din
tusen frågor
och inga andra svar
än de som bor i
mitt hjärta
orkar inte skriva
mera nu
om du bara visste
hur jobbigt det är
det här är inte
det sätt jag är
van
att handskas med
mina känslor
jag kan inte visa
dig hur mycket
du betyder
på detta sätt
allt jag gör
känns som det
är fel
men mitt hjärta
kan inte älska
någon annan
än dig
har slutat låtsats
något annat
har inget val
det är du
och ingen
annan....