en skuggfigur
i en av de bakre
bänkraderna
stirrar på mig

men jag är inte
rädd
blir bara
förbannad
och sjunger

ännu starkare
än jag borde
med mina
förkylda stämband

får mycket beröm efteråt
av ovetande åskådare
som inte vet varför

hur bisarra
situationer
kan göra att
något blir
så vackert
så bra...

"Ska du gå till
din nya kille nu!?"

Han väntar i
utgången och kastar
ur sig frågan
lite nonchalant
desperat

och jag svarar något
fast jag borde ha
varit tyst

jag avböjer skjutsen
jag erbjuds

tar cykeln hem

lite senare på
affären

vem kommer dit
om inte Mr "S"
men jag skyndar
orkar inte vara artig
igen

mumlar bara något
"förföljer du mig"
men som jag av
erfarenhet lärt
får jag inget svar

sedan
lugnt igen

bara några sms
som jag inte
orkar komma ihåg...