min pappa kom till mig och bad om ursäkt för att han alltid jobbade så mycket när vi barn växte upp. han satt bakom pappershögar på sitt kontor och svarade i telefon. om man frågade vad han gjorde på jobbet svarade han att han prasslade med papper. han sa att det inte var värt det. att jobba så mycket.

pappa passade också på att tacka för den fina begravningen när han ändå hälsade på. han uppskattade den fina kistan och alla blommor. han skrattade åt prästen som kom försent så vi fick vänta i snögloppet. men han sa också att det inte gjorde honom något, han låg ju redan... men vi frös i våra tunna begravningskläder.