Jag fingrar i natt över sliten knappsats
Vet att ett enda samtal
skulle starta karusellen igen
Men när man ligger på rygg på muren
mellan avgrund och paradis
är det så svårt att avgöra
vad som faktiskt är rätt

Han tände en stjärna i mitt bröst
Jag vet att du vet hur jag menar
för också du har en
om än så mycket mer livfull

Jag gjorde mitt bästa för att värja mig
men hettan som förkolnar nervceller
är svår att ignorera
Jag liksom blundade med öppna ögon
Oförmögen att stänga honom ute
Oförmögen att ta honom till mig

Jag vet att våra ord aldrig snuddade
den ömma punkten
men alla som ätit solvarma jordgubbar
vet hur de smakar
Beskrivningar blir överflödiga

Min närvaro kastade röd glöd
i er falnande eld
och någonstans älskade jag
att du hatade mig
men hatade att jag älskade
samma man som du

Jag flydde den kvällen
från allt det som gjorde mig lycklig
Från allt det som gjorde så outhärdligt ont
Lät telefonsignalen ljuda tills batterierna gav upp
Gjorde mitt bästa
för att släcka himlakroppen i bröstet
men vinet räckte aldrig riktigt till

Du förstår,
stjärnor dör inte
de imploderar
Äter upp sig själva inifrån
Lämnar kvar en mörk, öm punkt
som oavbrutet absorberar all energi
från omvärlden
Mitt bröst

Det finns dagar då jag önskar
att det var i dig det bodde

Men att önska läker inga sår
så jag låter mobilen vara
Går ut på balkongen och andas vår
Fyller på depåerna
och låter blicken söka
ny energi

Väl medveten om
den kraftansträngning
som behövs
för att vränga rätt
ett svart hål