I den by jag en gång bodde i
Fanns en del griniga kärringar
Ja de var ju knappast några jättemängder
Men den allra värsta var en sån
Som skulle lägga sej i allt, även sånt som barnen gjorde

För några var hennes barnbarn
Och det var såna saker som att vissa påstods ha kissat
I tantens garageuppfart
Och ”det var aldrig hennes barnbarn”
Och en vända såg vi henne ute och skälland
På en hög med ungar
Och utfall där några flyttade sej lagom
Så hon inte skulle nå

På slutet så skrek hon åt de hon inte gillade
Och jagade ungarna från och till
Ungarna tyckte det var skitroligt de kunde man se
Men vrålet hamnade i nivå med brandsiren
Då gick dom iväg
Kvar stod en svärande kärring….
Och hytte med näven….

Men det hände saker på natten
Och på morgonen kunde man läsa på en skylt
Som satt ovanför en rad med brevlådor
Där stod:
”Varning för tokig kärring”
”Ingrid Nordin”