Det är i den stunden

när vi tar farväl

som jag saknar dig som mest

Eggen är aldrig skarpare än just då

och det låter aldrig så högt annars

när hjärtat går i tu

Jag vet så väl varje gång

hur ont det kommer göra

men kan inte låta bli

att knacka på din dörr

och bli mottagen av dina helande armar.

Du säger att jag får stanna så länge jag vill

när jag ber om att aldrig behöva gå

fast vi vet att jag måste

gå sönder lite till

i all turbolens

Som alla gånger

lämnar jag tårarna mot din axel

viskar tyst adjö

för att åter möta min vrå

där jag sitter och bara saknar dig...