visiret är borta
krossat

det hårda pansaret
ligger och hånler
mot mej
vill lura mej

att åter träda in
under en mask

med det förflutnas
grovkorniga mönster
med skrubbsår i själen
där sårskorporna ömmar

men jag har valt
att gå min väg

bort från minnen
som tär

och leva
utan visir

och tungt pansar

med risk
att bli sårad
men

också att
bli älskad