du ligger på golvet
krälar i dej själv
jag våndas
ser dig plågas
tomheten jagar
varje dammkorn
in i hörnen
där du krupit
hopkurad och rädd
ögonen ser
inbillade fasor
kroppens demoner
klättrar i taket
svetten dryper
ner på golvet
genom trasiga kläder
tid, tid, tid
måste ge dig tid
tid att tända av