~*~

Då de samtidigt sig reste kom ljudet att bliva som
Av Åskan som avlägset hördes. Gentemot honom de sig nedböjde
Med väldig vördnad framåtlutade; och likt en Gud
Lovprisade honom likvärdigt med den högste i Him'len:
Ej heller de faler'de om att där uttrycka hur mycket de pris'de, [480]
Att för den allmänna säkerheten han försm'tt
Sin egen: ty ingen av de förd'mda Andar
Förlora hela sin förmåga; om icke falska män där skulle skryta med
Sina skenfagra verk uppå jorden, vilken äran eggar,
Eller den förskönade ambitionen förtäcka medelst patos. [485]
Sålunda de sin tvivelaktiga mörka rådplägning
Ändade med att fröjdas i sin makalöse Ledare:
Som då från bergstopparna de dimhöljda dunkla moln
Uppstiga, medan Nordanvinden sover, sig Öv'rsprida
Him'lens muntra ansikte, detta fallande Element  [490]
Med bister blick över det förmörk'de landskapets Snö, eller skur;
Om blott den strålande Sol råkar med ett skönt farväl
Förlänga sin kv'llnings strålglans, att fälten vederkvicka,
Fåglarna sina toner förnya, och bräkande flockar
Tillstå sin glädje, så att kullar och dalar eka.  [495]
O skam över människan! Djävul av Djävul förd'md
Fast endräkt håller, människan enbart ej stämma överens
Med förnuftets Skapelser, ety under förvissning
Om himmelska Gracer; och Gud proklamerande fred,
Ändock lever i hatet, fiendskapet, och strävanden  [500]

John Milton 1667

LPWJ svensk version 01/06/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)
http://www.poeter.se/viewBook.php?bookId=3344