Det svarta i det röda
är det svarta i ditt blod.
Det röda i det svarta
är det döda i din tro.

Du saknar allt det varma,
all den närhet som hon gav.
Du saknar allt det vackra,
alla vågor i ditt hav.

Du leker att hon stannar,
att hon älskar dig ännu.
Du leker att hon saknar,
att hon saknar dig, ditt du.

Men sanningen är annan,
hon glömde dig rätt snart.
Ty hon fann sig själv en annan,
att älska underbart.

Så du lever i det svarta,
i det röda i ditt blod.
Du saknar hennes smärta,
hennes sinne, hennes mod.

Och nu vet du en sanning,
man måste uppskatta varann.
Man måste älska med sitt hjärta,
för att kärleken ska bli sann.