i sin nerpissade fåtölj
i brun manchester
letar han efter ungdomen
som han en gång besatt

klunkar öl
sveper sorg

minns inga minnen mer
inte ens de förtryckta
de sotiga

om man skulle ta sig ner till torget?

känna lite gemenskap med De Andra

för inte har jag sjunkit så lågt

ännu

inte aldrig

ta sig upp för trapporna
är inte det lättaste
i bruna manchesterbyxor

ta sig upp här i världen