Du sa att ditt blod var förgiftat
av ett virus, dödligt och rått.
Du sa att det var så märkligt,
att du fortfarande inte förstått.

För hur kan ett dödligt virus leva
i en kropp så livfull och glad!
Och hur kan vi nånsin tolerera
att döden trätt in i vår stad?

Jag smeker din kind, ler lite lätt.
Orden går vilse, flanerar förstrött.
För vad kan man säga, död saknar vett.
Jag håller dig nära, din själ andas trött.

Ser du havet, det blåser en vind!
Den blåser för dig, det har jag på känn!
Den blåser för dig, min älskade vän.