Det är som om något har förvittrat
Något, som inte finns och borde tystas ner
Samtidigt som det egentligen är en tystnad som jag skär mig på
Du lämnade mig och slet med dig allt som du betydde
Du greppade tag och skakade ur mig det sista av min själ
När jag hörde det, gjorde det ont
Inte så som smärta inombords brukade kännas
Det var en fysisk smärta, som att nerverna slet sig
Jag önskar jag vore död
För att slippa känna det, slippa bli annorlunda
Hur jag än ser på det, kommer jag förändras
Hur jag än tänker på det, kommer sömnen bara förvirra mig
Ensam gråter jag nästan inget alls
Medan hjärtat skriker på mig att gå tillbaka till mina djupaste rötter
Om jag bara fick ett avslut
Kunna kasta bort allt, alla minnen, alla tankar, alla känslor
Sätta mig i ett hörn och gömma mig
Känna hur själen hårdnar, hur den stelnar till och slutar skaka
Men, jag kan inte heller påstå att jag kämpade
Eller att jag försökte få dig tillbaka
Du hade bestämt dig och jag älskade dig
Mina svartsjukekänslor hade jag kopplat bort
För dig
Jag kunde inte jaga efter dig, det var inte det som var viktigt
Det som för mig var viktigt var din lycka
Du verkade lättad
Jag beslutade att låta dig flyta ifrån mig
Medan jag stannade kvar
Växte jag ifrån dig, skrämde jag dig
Blev jag en annan människa framför dig som du inte visste hur du skulle reagera på
Eller kände du ingen kärlek längre
Brast allt för dig.

Mitt hjärta blöder stort och jag lappar och lagar så gott jag kan
Min själ sjunker igen, in i sin mörka avgrund du lyste upp
Kraftlöst ser jag på
Du som räddade mig, kastade tillbaka mig dit igen
Tillbaka dit med andra perspektiv och levnadssätt
Och jag vet inte vad jag ska göra
Det skrämmer mig att allt är förändrat, både hos mig och hos avgrunden
Men värst är att du inte är där längre
Ingen guide som väntade
Ingen som kunde fylla min tystnad med ljud

Ensamheten slår mig hårt i ansiktet igen