det starka fästet i kroppen



i det starka fästet hänger jag
årstiderna dom hänger på rader
i små fruktklumpar
du står utanför mitt rum


du är väldigt naken
ändå ser jag tygsömmarna
tydligt ifrån mitt uppspikade
tornfönster

ändå ser jag grushålen
en järnvägsmutter mellan
dina tunna skulderblad


kisar jag kan jag se stockholm
jag vill inte se stockholm
om jag står i hjärtat
stadshjärtat mina slag förvandlas till rörelser
en puls brister


du är väldigt naken
jag bor i tornet
skogarna och stockholm tio meter ifrån mig ligger skuggan
som ett hål i marken
som en grop i skinnet
jag bor i tornet i flera dagar och år i flera tusen år bor jag i tornet
ensam


kattungarna och deras kattlekar
jamandet mina krigsnävar
kattskinnet mot din flottiga horkropp
du älskar mig mer


nu