jag antar att jag bara är sårad nu
för fan, jag trodde du skulle vara känsligare
eller i alla fall förstå
men här står jag, full och fattig och vilse i
mitt eget vardagsrum
hemmastadd men ändå så jävla lost
och de testar krigslarmet
och jag önskar att du hade gett mig en liknande varning
och skogen är våt,
regnet varmt
och du är fortfarande inte här

för mig var du en axiom
oberoende av bevis eller argument, du vara VAR
och nu är du inget mer än ett undantag med
din bristande logik

och allt jag vet om dig nu är värdelös
information jag förväntas glömma så fort
jag bara kan;
hur du sockrar dina popcorn
hur du tycker choklad är starkt
hur du inte kan lita på någon sen din pappa
började dricka igen

jag behöver väl dig någonstans i livet
jag vägrar att inse att dörrarna är stängda
så du kan dricka mina tårar medans jag dricker min whisky
du kan röka min ångest medans jag röker mariujana och Camel

vi ses i Nangilima
eller aldrig mer igen