jag står här nu,
som en idiot, ett stolpskott
blossar vilt och fritt och milt
jag såg dig utanför Rasoir häromdan
och jag kände din doft från håll

det är tidernas rasjakt nu
jag blev genskjuten i benet förra torsdan
för såklart ska man tvingas att sakta på farten
när vinden äntligen blåser rätt

nej, det är inte för att klaga som jag skriver här nu
det är inte för att verka djup eller grumlig eller samla poäng
det är för sanningen
och cigaretterna
och hur jag känner mig i hjärtat nu
och hur händerna skakade när jag såg att du gick
hur sjöarna kokade över

vi gled bort
alltid så oundvikligt smärtfullt och långsamt
som ett plåster
som tortyr
och sen som en cigg som tar slut för fort
du gled bort,
håll dig borta
och kom aldrig mer igen