Jenny gick nerför avenue de l'opéra i centrala Paris denna trista dag, cumulusmolnen hopade sig och det var grått.

En röd Peugeot 207 passerade i hög fart och körde ner i en vattenpöl, resultatet blev att Jenny stänktes ner eftersom hon var just bredvid.

"Connard ! Fils de pute !" skrek hon till.

En del av folket vände sig om för att se vem det var som skrek. Särskilt en grupp Japaner med sina kameror hängandes runt halsen.

"Quoi?! Vous n'avez jamais vu une femme trempée ?!" sade Jenny ilsket.

Samtidigt öppnades dörren till banken BNP Paribas och hennes bror Mats kom ut som stannade till, han fnissade åt synen.

"Du?! Det är inget roligt!" sade Jenny ilsket.

Mats försökte hålla sig för skratt, men han bröt ut i skratt och Jenny stirrade ilsket på honom. Mats slutade skratta och tittade på sin syster som avskydde regn. Hennes vita knälånga kjol var dyngsur. "Du skulle se dig själv.." började Mats innan han började skratta igen.

"Äh! Lägg av!" svarade Jenny ilsket. "Du vet att jag avskyr att bli blöt."

"Jodå, jag vet..." sade Mats som var två år yngre än sin syster som var tjugofyra. "Äh, kom nu går vi. Det torkar ju."

"Jag vet..." muttrade Jenny.

De promenerade ner mot pyramiderna och le musée du Louvre.

Mats hade paraplyet i sin högra hand och sneglade mot himlen, tur att han hade envisats med att ta med paraplyet.

Fortsättning följer...