Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till en far

I hela mitt liv har jag hoppats och trott.
För hoppet och tron är det sista som överger en människa.

Jag har gått från att sväva bland molnen till att kräla i dyn.
I hela mitt liv har jag pendlat på detta sätt.
Du lovar bot och bättring gång på gång.
Men du öppnar alltid en avgrund.

I ditt fall är jag utan gränser. För dig tål jag vad som helst.
Jag ger och du tar.
För dig finns en källa som aldrig sinar.
Det är min outtömliga kärlek för dig.

Blod är tjockare än vatten.
Störst av allt är kärleken.
Blodsband och kärlek är inte alltid vackert….




Övriga genrer av slamkrypet
Läst 483 gånger
Publicerad 2005-11-14 21:06



Bookmark and Share


    Porslinsdockan
Min biologiska far låter det som...sorgligt och du har uttryckt det såå verkligt!
2006-05-28

  rebecca d VIP
oj, vet inte riktigt vad jag ska skriva: en bra dikt som förmedlar en stor smärta (förvirring?), en hoptrasslad relation, en längtan....väldigt naket
2005-11-14
  > Nästa text
< Föregående

slamkrypet
slamkrypet