Det är ju du som sparkat ut mig!

Dina ord överraskade mig.

Det är sant, jag bad dig gå.
Men du bönade inte heller om att få stanna kvar.
Jag förväntade mig inte det heller.
Du har länge pratat om att lämna mig.
Jag blev inte förvånad när du med lätthet valde en lägenhet.

Jag vet att du är sårad. Jag vet att du är arg. Att du är rädd.
Jag vet att du kastar din ilska på mig.

Jag vet också hur du med glädje i rösten berättar om allt du ska köpa till din lägenhet. Hur mycket lättare ditt liv ska bli.

Jag kastade ut dig men du vände dig inte heller om när du gick.