Min kropp låg tung mot golvet.
Jag önskade att golvet skulle sluka mig och göra mig osynlig för omvärlden. Att jag på så vis skulle få ta en paus från alla måsten.

Men du såg mig.

Du undrade varför jag inte hade snickrat på det som skulle bli vår nya trapp.
Du undrade varför jag inte hjälpte till med något.

Jag undrade om du inte fått äta dig mätt idag? Om du inte fått tagit på dig en ren tröja från din garderob? Om du inte fått gå över dammsugade golv. Om du inte öppnat dörren till barnens rum för att se dem ligga där nöjda i sina sängar?

Jag sa inget av det där.

Istället sa jag att jag inte längre var som förut.

Du sa att du önskade att jag någon gång kunde visa att jag faktiskt älskade dig. Du var utsvulten och jag var kall.

Jag frös till is på där på golvet.

Jag tänkte på en golvmopp. En golvmopp kan torka upp isen när den smält.

Jag låg kvar där som en blöt fläck.
Jag låg kvar till dess du hade gått.
Jag log för du hade sett mig.