Jag hoppades på att du skulle se att stolen jag brukade sitta på var tom.
Men du ringde inte mig.
Det gjorde ont när jag förstod att jag inte hade någon plats i ditt liv.
Ringsignalen förblev tyst.
Jag trodde att det var orden som sårade men det var innan jag visste vad tystnaden kunde göra.
En dag kommer ditt grepp om mig att lossna. Då kommer mina tankarna sväva fritt och jag kommer att se hur dumt allting var.
Förlåt.