musikens museum

i musikens museum går tystnaden på tå

över golv av gungande minnen

balanserar över takrasat dunder

söker sig fram invid bågnande väggar

fastnar i kvardröjande vibrationer

och diffusa dån från förr

refrängerna som lindat sina ackord genom klavar

satta av konstnär

märken för kommande

förevigat liv i ljud

där hänger slitna slagdängor

dignar sköna dagsländor

ljusa toner flaggar mot mörkret

och mörka sätter sin vimpel mot skyn

längst in mot dunklet när tystnaden gått förbi

en fuga med sin harmoni

dansar sin dans om och om igen

oberörd av att tiden gått