De små varelserna betraktade den unga mannen som träget hade sökt efter svamp i skogen denna tidiga höstdag anno 1789 i Bretagne. De tyckte synd om honom som skulle gå hem tomhänt.

Den unga mannen hette Robert Breton och hans mamma hade sagt; "Mon fils, du måste söka efter svamp idag, ty vi får besök imorgon inför din systers bröllop. Jag ska preparera en festmiddag."

Han hade gått hemifrån tidigt denna morgon. Långt in i skogen, där han aldrig hade varit tidigare. Han sökte och sökte efter svamp, men fann endast några enstaka exemplar.

När han vände hemåt så lät dessa varelser fåglar sjunga så fint så att denne trötte man passerade en speciell glänta. Robert hörde dessa fåglar och gick långsamt mot denna glänta. När han kom fram så upptäckte han så mycket svamp så det räckte och blev över.

"Monsieur, du har lyckan på din sida idag." mumlade han glatt.

Han plockade så mycket av den goda svampen så att korgen blev full. Gick sedan därifrån, men genast började det blåsa och ju mer han fjärmade sig från denna plats ju hårdare blev vinden. Kråkorna började skrika. Men han fortsatte och hörde hjortars frustande där i skogen. Kakafonin blev högre och värre ju mer han fjärmade sig från denna plats.

"Men vad vill ni egentligen?" började han lite skamset och nervöst.

Plötsligt mindes han farfars berättelser om Korrigans, väsen med stora krafter, men osynliga för en människas öga, om de inte ville bli sedda.

"Glöm aldrig bort att tacka dem för deras gåvor, ty de kan bli arga." hade hans farfar sagt.

Han vände sig om och sa tack, men kakafonin fortsatte. Han gick långsamt tillbaka till den plats där han hade upptäckt svampen.

"Tack..." sade han skamset och kände hur vinden slutade blåsa.

Alla ljud tystnade och allt blev lugnt. Han tyckte att han såg ett par ögon som betraktade honom. Han tackade ännu en gång och gick hemåt.

Väl hemma blev hans mor lycklig över dessa gåvor och det blev en fest utan like där i Bretagne